Fredag 9 oktober:
Den här dagen var ingen bra dag, ni kommer snart förstå varför! Vi steg upp vid 6, fick frukost och packade sedan ihop det sista och tog oss till en trotro. John och Fastin vinkade av oss, sötisarna. Det gick bra att ta oss till Swedru. Där lyckades vi få tag i två brödbollar (de som är lite som scones) och sen rullade nästa trotro som skulle ta oss till Accra. Det var iallafall tanken. När vi hade typ typ en timme kvar så blev vi stoppade av två poliser. De började gapa och skrika en massa på föraren, alla andra blev arga och gapade tillbaka och vi stod som fån och fattade ingenting. Antagligen hade föraren gjort något fel.. Hur som helst smet vi från platsen när de började snacka om att ta in bussen till stationen. Vi lyckades klämma oss in i en annan trotro som skulle ta oss sista biten till en station i accra. Grejen var den att det började regna så sjukt mycket. Och det som ni nu föreställer er är ”sjukt mycket”, ni kan typ gånga det med 5. Vattnet var knädjupt på vissa vägar. Trafiken var kaos. Det läckte in vatten i trotron. Det verkligen forsade fram vatten på vägarna.. Och när vi skulle ta oss över en väg (till fots) tappade vi våra skor, haha. Sån tur var så sprang en snäll kille och hämtade de åt oss!
Anyhow, när vi kom fram till stationen i accra skulle vi hitta en ny trotro som skulle ta oss till Hohoe. Men den dök inte upp, så 3 snälla killar hjälpte oss bort till en annan station. Där fanns en trotro som vi kom med. Nu tänkte vi att – skönt, nu kommer vi fram snart. Men icke. Efter bara en liten stund stannade bilen vid kanten av vägen. Det var något fel med bromsklossarna.. Så de fick ringa en mekaniker. Han kom och fixade det sen körde vi vidare.
Att tillägga här är att vid den tiden hade Bea varit kissinödig i ungefär 5 timmar.
Vi körde vidare, för att efter en liten stund till höra konstiga ljud från bilen – punka. Det var bara att stanna och byta däck. Då passade alla killar och män på att kissa längs vägkanten. Bea fick glatt vänta. Och Hanna började dippa ordentligt i sitt humör vit den tiden också. Vi körde en bit till. Och var tror ni händer sen? JO – ännu en punka. Fattar ni hur dåliga vägarna är eller? Så mycket hålor överallt. Men denna gången vad det faktiskt tur att vi fick punka! För när vi klev av trotron såg vi en Shell-mack! Vi småsprang dit. DE HADE TOALETT! Och som om inte det var nog – DE HADE PRINGELS OCH RIKTIG CHOKLAD! Det gjorde oss lite (läs mycket) lyckliga.
Vi åkte vidare och kom tillslut till färjan som skulle ta oss över en sjö. Och när vi var över trodde vi inte att det var så långt kvar. Men ack så fel vi hade. Det var typ 4 timmars bussresa kvar. Vi var sjukt trötta och ville mest bara sova. Men alla i bussen sjöng allsång och lyssnade på hög afrikansk musik. Det var mörkt ute och vi ville bara vara framme.
Sista biten körde vi dessutom med, wait for it… Punka på ännu ett däck! Men de hade inte fler extradäck med sig så.
Vid ungefär 21.30 var vi ÄNTLIGEN framme i Hohoe. Där hjälpte en kille oss att hitta en taxi (vi hade så inte klarat oss utan all hjälp från alla snälla människor runt oss denna dagen. Även om många av de mest hjälper oss för att vi är vita och söta.)
Vi blev lite lurade av taxiföraren. Betalade typ det dubbla vad de andra tjejerna betalade, fick vi reda på sen. Men det skiter vi fullständigt i, vi var bara så himla glada och lättade när vi äntligen kom fram till hotellet och fick veta att det var rätt hotell och att våra kompisar var här. Nu ska vi äntligen få sova, det ska bli så skönt efter hela denna oturs-dagen!
Lördag 10 oktober:
Vi steg upp strax efter 7 för att äta frukost på hotellet vid 8. Där fanns så mycket gott att välja på! Vi åt svampomelett, mums!
Efter frukost snörade vi på och gympaskorna och gjorde oss redo för att gå mot ett vattenfall som heter Wli waterfalls. Först gick vi bort till receptionen, köpte med oss lite dricka och betalade inträde. Vi fick en guide med oss sen började vandringen in mot skogarna. Först gick vi på en normalstor stig, helt vanligt liksom. Men när vi hade gått en bit stannade guiden och räckte oss varsin vandringspinne. Jaha, tänkte vi.. Sen pekade han uppåt mot vad vi trodde var ingenting och sa att det var den vägen vi skulle gå. Där var en liten och smal stig med ganska bra lutning. Man fick ta stora kliv uppåt ibland och verkligen passa sig så man inte halkade på grusen eller stenarna. Om vandringsstavarna var till hjälp eller mer till besvär har vi inte riktigt bestämt oss för än.
När vi hade vandrat ett tag, i ganska högt tempo och tagit oss högt upp (vad vi tyckte) så sa guiden ”nu har vi kommit ungefär 1/4. Svetten rann. Och med rann menar vi inte så som man kan svettas hemma när man tycker att man svettas mycket. Den mängden svett kan ni multiplicera med typ 100. Om inte mer. När man tog ett steg kunde man känna hur svetten droppade ner från hakan. Kläderna har genomblöta. Vi svettades väldigt mycket helt enkelt.
På grund av lite sjukdom och andningsbesvär så tog vi oss inte till toppen. Men vi kom iallafall till utkiksplatsen där man kunde se övre delen av vattenfallet innan vi traskade neråt igen. Det var så skönt att komma ner igen, på fast mark. Vi gick då bort till nedre delen av vattenfallet, som bara var ungefär 5 minuters gång bort. Det va så vackert, och så coolt! Vi badade, trots att det var väldigt kallt så var det skönt. Så ja, nu har vi varit i västra Afrikas största vattenfall!
Väl tillbaka på hotellet duschade vi av oss, det behövdes. För Bea var det första duschen sen förra lördagen. Äcklig tycker vi hemma, här känns det konstigt nog okej!
Efter det åt vi lite lunch. De flesta pt pizza, även om den inte var som hemma så var den god!
Hela eftermiddagen låg vi och pratade med Guinevere. Vi pratade om allt ifrån killar och fester tillframtidsplaner och livet. De andra vilade. Men de anslöt en efter en och när vi tillslut var alla så varder dags att gå bort till matsalen igen för att beställa maten. Under tiden vi väntade på den spelade vi Uno och planerade nästa helg.
Vi åt pommes mestadels till kvällsmat, men även lite frukt, några åt glass och sådär.
Vi tittade även lite på nyheterna där de pratade en massa och visade bilder från kriget i Burkina Faso. Det är verkligen så hemskt! Och visst, Ghana gränsar till Burkina i norr, så det är en bit bort, men ändå lite läskigt att det är ett grannland.
Efter vi hade ätit klart så gick vi och la oss, tidigt som vanligt. Men det är bara så man gör här. Det kanske sitter kvar när vi kommer hem, vem vet?
Söndag 11 oktober:
Vi steg upp och packade ihop det mesta av våra saker innan vi gick för att äta frukost vid 7. Idag åt vi gröt och frukt, så gott! Taxin skulle hämta oss vid 8, men han var sen. African time som man säger.. Han kom vid halv 9 ungefär. Då knycklade vi in oss 6 personer + förare i en vanligen liten bil, för så kan man göra här. Billigt och bra!
Han körde oss in till Hohoe och där bytte vi till en trotro som skulle ta oss till Accra. Resan gick över förväntan. Gott om plats och ingen otur, this far.
Framme i Accra bytte vi till en trotro som skulle ta oss till Kasoa, på vägen dit fick vi en ordentlig punka. Däcket var verkligen helt sönder! Så vi bytte till en annan.
När vi kom fram till Kasoa skulle vi byta till en annan trotro mot Swedru, medan de andra tjejerna skulle på ett annat håll. Så vi sa hejdå och tackade för helgen. En snäll man följde oss till en annan station där vår trotro var och sen var det av mot Swedru. Vi åkte någon annan liten väg som vi inte brukar åka, men det gick bra det med. Till sist tog vi en trotro mot Gamoa Tarkwa, vår lilla by. När vi kom fram dit blev vi så glada. Alls hälsade, välkomnade oss och var så glada och snälla, det börjar verkligen kännas som hemma nu. När vi kom hem till Fastin så blev hon så glad! Hon kramade om oss och sa att hon hade saknat oss. Världens finaste är hon.
Vi fick pannkakor till kvällsmat och sen gick vi och la oss trötta, mätta och nöjda med ännu en resa på vår resa!
Puss&kram skumbanan! /H
Massor med kärlek /B